Jag har bara inte kunnat skriva. Ni förstår att jag har precis flyttat och vi hade inget internet förren nu idag (ikväll?) Så jag lovar att jag skriver snart, jag tror dock inte att skriver i helgen. Jag brukar nämligen blogga från min mobil. Men om jag bloggar i helgen så blir det från datorn.
XOXO
Den gode samariten

Ledsen att jag inte har skrivit på ett tag, men jag har varit ganska upptagen på sistone. Jag lär nog inte skriva ett kapitel ikväll heller men der gör jag nog snart. Fråga gärna om der är något ni undrar.
Den gode samariten ;-)

Ni människor som hoppas,
Låt er aldrig doppas.
I brunnen av rädsla och skam,
Tag istället en klunk ur lyckans och välgångens damm.
Ni är ämnade för något stort,
Fast inte så jättefort.
Ni måste hinna leva
Även om ni får en reva.
Ska ni resa er och slåss,
Som en galen maffiaboss.
Hoppet är nyckeln,
Så hoppa upp på cykeln.
Och följ med,
Alla ni som stred.
Lyckan väntar på er,
Tänk på något som gör att ni ler,
För lyckan den väntar på er.

Kära dagbok!

Hur ska jag säga det här? Förlåt, skriva det här menar jag ju. Jag tror, djupt andetag, att mitt undermedvetna försöker säga något, jag har haft en massa konstiga drömmar på sistone, och dem skrämmer mig. Olyckan, den förbannade olyckan, den helvetes jävla olyckan, den som bara pappa och jag vet om vad som verkligen hände. Inte ens mamma vet om den verkliga händelsen. Inte ens du vet om den, kära vän. Och nu, nu har jag inte mage att säga något till mamma. Hon skulle bli så besviken. På pappa, på Jools, på Charlotte och i synnerhet på mig. Och jag, Morgana, Persephone, Selene, Nike Hellström, lovar att någon gång när tiden är inne, ska jag berätta sanningen. Jag svär, det ska jag, när tiden är inne, som sagt. Angående mitt konstiga, fåniga, långa namn så kommer mamma från grekland. Jag är verkligen glad att hon inte döpte mig till Afrodite iallafall. Förresten, mitt i allt elände kom jag på att vi fick lära oss ett ord på franskan som inte står i boken, Merde, det var vad våran franskalärare sa när hon slog huvudet i bänken när hon skulle ta upp pennan som hon hade tappat. Mina namn betyder: Morgana = Strålande hav, men jag gillar det mest för att det var en häxa i sagan om kung Arthur. Persephone = representerar våren i grekisk mytologi, det är även namnet på Hades (Underjordens härskare i grekisk och romersk mytologi) maka, han tvingade henne till giftermål och sägs nu leva ett olyckligt liv i underjorden. Selene = grekisk mångudinna, det är hon som kommer med natten och ånen i den grekiska mytologin. Nike = Segergudinnan i grekisk mytologi (inte skorna) och även den snabbaste av gudomligheterna. Mamma döpte mig till det för att redan som barn var jag väldigt tävlingsinriktad och sprang fort. Hellström var pappas namn och jag gillar det, Hell = Helvetet på engelska och ström gillar jag eftersom det får mig att tänka på glittrande bäckar, vackra försar och vilda strömmar. Strömmen är, precis som jag, omöjlig att tämja (enligt mamma iallafall). Man brukar ju bara ha 3 namn förtom efternamnet men det gäller tydligen inte mig, jag vet faktiskt inte varför jag har 4 och inte 3 namn. Nu när jag skriver det här är det kväll och jag ska snart gå och lägga mig, men jag vågar inte! Jag vill, kan och får inte somna, det enda jag kan tänka på är drömmarna, dem hemska, avskyvärda drömmarna. Fast jag hoppas att jag inte drömmer något inatt. Mam kan ju alltid hoppas iallafall. God natt...

Skogen, igen. Den mörka, kalla, fuktiga skogen. GUUD vad jag hatar den! Men vänta nu. Den glesnar ju, stranden, jag sitter i sanden på stranden. Jag menar, det är bara en dröm, då kan väl jag bestämma vad som ska hända, typ? Åh nej! Jag kan inte! Jag vill inte! Inte en gång till. Dem tunga stugen, ansträgda andetagen, knakandet från grenar som bryts. Inte igen, jag vägrar! Merde! Det var precis såhär det var när jag var 10 och olyckan hände, hon som jagade mig var någon jag kände, någon jag brukade leka med och nu lekte vi kull. Jag hade snubblat och satt kvar i den solvarma sanden. När hon kom fram till mig sa jag att jag inte orkade mer. Men hon var förändrad, det var något i hennes ögon som jag inte kände igen. Och hon fortsatte springa. Jag skrek att det inte var roligt och att hon skulle sluta, men det gjorde hon inte. Jag reste mig upp och började springa och den här gången var det ingen lek, den här gången förstod jag att det var blodigt allvar, och jag sprng för mitt liv. Jag förstod att hon var ett rovdjur och att jag var ett villebråd som hon skulle äta upp om hon fångade mig. Jag var ett litet lamm och hon ett fruktansvärt hungrigt lejon. Vi sprang och vi sprang och till slut kom vi upp på de svarta, hala klipporna. Jag kom inte längre någon stans och...

Jag vaknar, med andan i halsen, hjärtat i halsgropen, blöta, såriga fötter som o jag sprungit på en hal klippa och jag minns precis vad som hände i den gudsförgätna olyckan, var enda liten detalj...

Tunga andetag, jag vet inte om det var mina eller min förföljares, eller bådas. Jag var rädd, livrädd. Vad vill han, eller hon? Varför jag, varför just jag? Jag vet, men det var länge sedan, flera år sen. Olyckan, den förbannade olyckan. Mitt livs plågoris. Olyckan, den har fullkomligt förstört mitt liv. Men varför, varför upprepas det nu? Det var 6 år sedan, jag var 10. Nu är jag 16 och jag hade nästan glömt. Men det går helt enkelt inte, det är omöjligt. Det var därför jag tyckte att min dröm var som ett förlorat minne. Det ÄR ett förlorat minne, minnet som kostade mig så mycket. Vänta nu, stegen bakom mig är borta! Kan det ha varit en inbillning? Nej! Det är precis som jag minns det, det är nu som jag snubblar, snubblar slår i huvudet och svimmar. Men icke sa nicke! Inte den här gången. Den här gången är det jag som bestämmer, och den här gången, den här gången ska inget hemskt hända, den här gången är jag ingen dum liten tioåring som inget förstår. Den här gången är jag sexton. Åh herregud! Den här gången är jag SEXTON! Det betyder att det inte alls är samma händelse. Det betyder att jag inte har en susning om vad som händer! Åh nej! Vilken mardröm! Vilken mardröm! VilkenmardrömVilkenmardrömVilkenmardröm!..

- AAAAAHHH!

Jag är vaken, tack gode gud jag är vaken. Vilken mardröm. Men jag minns iallafall, det är alltid något. Men huu!

Det här är läbbigt! Tänk om historien tänker upprepa sig själv?! Tänk om mina drömmar, mitt undermedvetna försöker varsko mig om det!? Nej så får jag inte tänka, det är ju omöjligt.

Eller?..

Jag kommer inte bara att skriva när jag inte kan sova, utan även på dagarna.

Den gode Samariten

När jag gick nerför trappan och in i köket såg jag en lapp som låg på köksbordet, på lappen stod det:
Pizza i kylen. Värm den i micron, 2 min. Glöm inte att handla idag, kortet ligger i skåpet.
Puss Mamma
Typiskt, kunde hon inte handla själv någon gång? Fast jag kunde ju alltid passa på att shoppa lite samtidigt, dem där ursnygga svarta jeansen till exempel, dem där leopardbootsen från Jimmy choo var ganska snygga, jag behöver verkligen en väska, den röda från Prada? Och hade inte Vera Wang en ny turkos topp? När jag tänker efter så är det nog inte så dåligt att handla iallafall. Ska jag fråga om Jools vill med? Jo, det gör jag nog.

Kära dagbok!
Jag var och shoppade idag med Julia och hittade en massa saker, till och med ett par örhängen från Chanel och en parfym från Balenciaga! Örhängena är jättefina och parfymen luktar bland annat av: ljust trä, mysk och vanilj! Det var jättekul att shoppa med Jools. Tyvärr kommer mamma hem sent, igen, och pappa är i L.A den här månaden med... Men jag är van och kan klara mig själv. God natt!
När jag lade mig i sängen kom jag ihåg den hemska mardrömmen. Det känns som om det är ett förlorat minne men något sådant har aldrig hänt mig eller någon jag känner, såvitt jag vet iallafall. Jag låg vaken länge och tänkte på drömmen men jag måste ha somnat till slut, för nästa gång jag öppnar ögonen är jag tillbaka i skogen och jag hör tunga steg bakom mig...

Angående mitt bloggnamn, Berättelser kända och okända, så menar jag att jag kommer att skriva berättelser som typ Harry Potter eller något sådant (fast inte Harry P, den är lite för lång XP), med dem okända menar jag sånt som jag har skrivit själv. Jag hoppas att ni gillar mina berättelser och hoppas att ni kommenterar om det r något ni undrar eller helt enkelt för att tala om vad ni tycker.

Den gode samariten

PS. Den gode samariten kommer ifrån en berättelse som jag kommer att berätta när tiden är inne...